Den 1 mars 1971 sköt den 61-årige hemmansägaren Gunnar Bengtsson ihjäl sin före detta kärlekspartner Cecilia Ekestang, hennes advokat Ingemar Wåhlstedt, Bengtssons egen advokat Olof Fagerström och lagmannen Yngve Carlson i tingshuset i Söderhamn. Morden skedde under en förberedande förhandling i ett tvistemål mellan Bengtsson och Ekestang. Händelsen kom att bli känd som Tingshusdramat respektive Tingshusmorden.
Bakgrund
Gunnar Bengtsson (1909-1993) var en hemmansägare i Mobodarne, Bergvik i Söderhamns kommun. Han har beskrivits som en tystlåten man som höll sig mycket för sig själv.
I samband med slåttern 1965 lärde han känna Cecilia Ekestang från Stockholm, som med sin utåtriktade personlighet och vana vid storstadsliv var hans raka motsats. Ekestang var sex år äldre än Bengtsson och hade två äktenskap bakom sig.
Ekestang och Bengtsson inledde ett förhållande, och snart hade Ekestang avvecklat sina blomsterbutiker i Stockholm för att flytta till Bengtsson på landet. De förlovade sig och tog ut lysning, men innan något bröllop hann bli av började förhållandet knaka i fogarna och vid midsommar separerade paret och Ekestang återvände till Stockholm.
Därefter inleddes en segdragen tvist där de båda beskyllde varandra för diverse oförrätter som ska ha inträffat under deras tid tillsammans. Ekestang anklagade bland annat Bengtsson för att ha jagat henne med en höhacka, och Bengtsson hävdade att hon stulit hans frimärkssamling. Bengtsson vägrade låta Ekestang få tillbaka sitt bohag, och krävde att hon betalade tillbaka pengar som hon enligt Bengtsson hade fått låna av honom utan kvitto under den period då de fortfarande planerade att gifta sig.
Flera rättsprocesser sjösattes och många överklaganden gjordes. Inte särskilt mycket gick som Bengtsson ville, och han bytte advokat flera gånger. I januari 1971 hade en tidigare dom från hovrätten nått upp till Högsta domstolen, som skärpte hovrättens dom och ålade Bengtsson att betala 11 250 kronor direkt till Ekestang och 20 500 kronor i rättegångskostnader.
I mars månad samma år var det dags för ytterligare ett juridiskt möte för Bengtsson och Ekestang, denna gång i form av en förberedande förhandling som skulle äga rum den 1 mars klockan 09:30 i Sydöstra Hälsinglands tingshus i Söderhamn.
Tingshusdramat i Söderhamn
Den 1 mars 1971 pågick en facklig konflikt (SACO-SR konflikten) vilket innebar att lagman Yngve Carlson tjänstgjorde på dispens och det i övrigt bara fanns några kontorister på plats i tingshuset i Söderhamn när de tvistande parterna och deras respektive advokat anlände.
Efter att de fem samlats i överläggningsrummet i tingshuset drog Bengtsson fram en pistol och avlossade 13 skott. Skotten dödade hans före detta fästmö Cecilia Ekestang, hennes advokat Ingemar Wåhlstedt, Bengtssons egen advokat Olof Fagerström och lagmannen Yngve Carlson. Efter morden promenerade Bengtsson ut från tingshuset och begav sig till fots mot Fridsbacka där en kusin till honom var bosatt.
Jakten på mördaren
Den förberedande förhandlingen i tingshuset var schemalagd att starta klockan 09:30, och det var klockan 09:48 som kontoristerna i tingshuset ringde larmtjänst för att få dit polis och ambulans.
Nyheten om ”tingshusdramat” spred sig snabbt till media som reagerade genom att sätta in extra nyhetssändningar i radio. Snart visste de flesta svenskar att det gick en mördare lös i Söderhamnsområdet.
Ett massivt polispådrag drogs igång, där polisen i Söderhamn fick förstärkning från både Gävle och Hudiksvall. Det blev dock inte polisen som hittade Bengtsson, utan Bengtsson som själv överlämnade sig till rättvisan klockan 12:43 samma dag efter att ha skjutsats till polisstationen i Söderhamn av sin kusin. Det framkom i samband med detta att Bengtssons ammunition till pistolen var slut.
På order av länsåklagare Karl Gustaf Olsson skickades poliser följande dag ut till Bengtssons hem för att genomföra en husrannsakan. Bostaden visade sig dock vara minerad, och de utlösta mineringarna skadade en polisman och ledde till att huset brann ned.
Sluten psykiatrisk vård
Huvudförhandlingarna i mordrättegången mot Bengtsson startade den 10 augusti 1971 i Sydöstra Hälsinglands tingsrätt. Man använde sig dock inte av tingshuset där morden hade begåtts utan höll förhandlingarna i Söderhamns rådhus.
Huvudförhandlingarna pågick i sex dagar, under vilka den åtalade försvarades av advokat Henning Sjöström som argumenterade för att så pass stora förmildrande omständigheter förelåg att den åtalade borde dömas för dråp istället för mord. Länsåklagare Olsson var föga förvånande av en annan åsikt och yrkade på att Bengtsson skulle fällas för fyra mord.
Domen avkunnades den 14 september 1971. Tingsrätten hade valt att gå på åklagarens linje och döma Bengtsson till ansvar för mord, inte dråp, samt olaga vapeninnehav. Det blev dock inte något fängelsestraff för Bengtsson utan sluten psykiatrisk vård. Detta eftersom han ansågs ha begått brotten under inflytande av sinnessjukdom. Detta beslut byggde på vad som framkommit under en sinnesundersökning genomförd på Långholmens rättspsykiatriska klinik i Stockholm.
Bengtsson vårdades vid Säters sjukhus (rättspsykiatriska klinik) till början av 1980-talet då han skrevs ut. Han var då till åren kommen och flyttade in på Eklunda servicehem i Stråtjära, där han avled den 20 juli 1993.
Litteratur
Några år efter mordrättegången mot Bengtsson kom Henning Sjöströms roman ”Mördaren i byn” ut, en berättelse som uppvisade stora likheter med händelserna kring tingshusdramat.
Expressens dåvarande kulturchef Bo Strömstedt kritiserade i hårda ordalag Sjöström som han ansåg hängde ut sin klient och inte agerade som en försvarsadvokat borde. Efter en tids intensiv och mycket uppmärksammad debatt stämde Sjöström Expressens dåvarande chefredaktör Per Wringstad för grovt förtal, men drog senare tillbaka denna stämning.
År 1976 lämnade Bengtsson in en stämningsansökan mot Sjöström i ett tryckfrihetsmål. Vid den efterföljande rättegången lästes delar av ”Mördaren i byn” upp av skådespelaren Ernst-Hugo Järegård. Sjöström friades och i och med detta mojnade den offentliga debatten kring hans agerande markant.