Palmemordet är ett av Sveriges mest omtalade brottsfall genom tiderna och utredningsmaterialet för fallet är enormt. Mordet på Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 på Sveavägen i Stockholm har givit upphov till otaliga teorier och utredningar, men fallet förblir olöst, även om utredningen formellt lades ned år 2020. Då pekade åklagaren ut en sedan länge avliden man som ensam gärningsman, och eftersom han inte levde längre kunde fallet inte gå till rättegång. Därför är det många som tvivlar på att den utpekade verkligen var gärningsmannen – och teorierna och myterna kring mordet fortsätter att leva vidare.
Palmemordet är fortfarande en fascinerande gåta och det kommer fortfarande in tips till polisen om vem mördaren kan vara.
Mordnatten
Olof Palme och hans fru Lisbeth Palme var på väg hem från en biokväll i centrala Stockholm den 28 februari 1986. De gick till fots och var utan sina livvakter. Vid korsningen Sveavägen och Tunnelgatan sköts Olof Palme till döds med ett skott i ryggen. Minst två skott avfyrades: det ena dödade statsministern och det andra skadade hans hustru.
Gärningsmannen flydde omedelbart från platsen, och trots omfattande vittnesmål och utredningar har ingen kunnat dömas för mordet. Flera vittnet har berättat att de såg gärningsmannen springa in på Tunnelgatan, och några personer mötte en springande man på David Bagares gata.
Utredningen
Utredningen har genom åren tagit sig an en rad olika spår och misstänkta, från enskilda gärningsmän som Christer Pettersson till mer konspiratoriska teorier som involverar utländska underrättelsetjänster och extremistgrupper. Även interna politiska motiv har utforskats.
Utredningen har kritiserats för en rad misstag under de tidiga skedena, bland annat dålig brottsplatsundersökning och hantering av vittnesmål. Detta har bidragit till svårigheter i att lösa fallet.
Mordvapnet
Den 1 mars 1986, dagen efter mordet, hittades en kula på trottoaren på Sveavägens vänstra sida, söder om Tunnelgatan. Detta misstänks vara den kula som skadade Lisbeth Palme.
Den 2 mars 1986 hittades ytterligare en kula på trottoaren på Sveavägen, fast denna gång på vägens östra sida. Detta misstänks vara kulan som dödade Olof Palme.
Enligt en blyisotopisk undersökning träffade dessa två kulor makarna Palme.
Undersökningen har visat att båda kulorna avfyrades från en revolver med kalibern .357 Magnum. Utredningen har inte kommit fram till exakt vilket märke, utan bara presenterat sju möjliga alternativ: Smith & Wesson, Ruger, Taurus, Kassnar, Coonan, Llama och Manurhin.
I november 2006 hittades ett vapen i Djursjön. Det tros vara ett vapen som använts vid flera rån, inklusive ett i Mockfjärd 1983. En kula som anträffades efter rånet i Mockfjärd har analyserats och visat sig vara av samma sort och ha samma blyisotopssammansättning som de två kulorna från Sveavägen. Vapnet från Djursjön var dock i så dåligt skick när det hittades att det inte gick att avgöra om det var samma vapen som avfyrades på Sveavägen.
Några av teorierna
PKK-spåret
En teori som undersöktes var att den kurdiska organisationen PKK låg bakom mordet, som en hämnd för Sveriges politik gentemot organisationen. Dock har inga övertygande bevis framkommit som stödjer denna teori.
Sydafrikaspåret
En annan teori är att den sydafrikanska apartheidregimen låg bakom mordet, på grund av Palmes starka stöd till anti-apartheidrörelsen. Även för detta spår har det varit svårt att finna konkreta bevis.
Stig Engström
År 2020 presenterade den då ansvarige åklagare nya slutsatser i utredningen och pekade ut Stig Engström, även känd som ”Skandiamannen”, som möjlig gärningsman. Engström hade tidigt pekats ut som vittne, och var död sedan år 2000.
Efter utpekandet av Stig Engström lades Palmeutredningen formellt ned, eftersom den utpekade gärningsmannen var avliden.
Slutsats
Palmemordet fortsätter att vara en mörk fläck i svensk historia, omgivet av mysterier och obesvarade frågor. Trots omfattande utredningsarbete och otaliga teorier har ingen kunnat ställas till svars för mordet på Sveriges statsminister. Fallet förblir ett av de mest diskuterade och analyserade i svensk kriminalhistoria.