Natten till den 17 maj år 1900 mördade John Filip Nordlund fem personer ombord på ångbåten Prins Carl, en mälarbåt som gick mellan Arboga och Stockholm. Dessutom skadades åtta personer.
Morden
Offer #1: Olof Rönngren
Nordlund började med att skjuta ångbåtens befälhavare Olof Rönngren, i syfte att skapa kaos ombord på S/S Prins Carl. Kapten Rönngren var en 45-åring hemmahörandes i Stockholm som arbetat på linjen i fyra och ett halvt år. När de första rapporterna om mordet började dyka upp i pressen omnämndes han som A. Rönngren.
Offer #2: Julius Åkerlind
Nordlunds andra offer blev den blott 19 år gamla Julius Åkerlind, en dräng från Finnåkers bruk, som sköts av Nordlund medan han låg och sov.
Offer #3: Lovisa Carlsson
Lovisa Carlsson från Östhammar knivhöggs till döds inför sina två söner. Våldet var så kraftigt att bladet lossnade från den kniv som Nordlund använde och bladet blev kvar i Lovisa Carlssons kropp.
Hennes två söner skadades, men överlevde.
Offer #4:Lars-Erik Falk
Det fjärde dödsoffret var den 68-årige kreaturshandlaren Lars-Erik Falk från Arboga. Liksom de övriga manliga dödsoffren sköts han. Kulan träffade i huvudet, men var inte omedelbart dödande utan Falk fördes till sjukhus där han avled efter en veckas vård.
Offer #5: Carl-Henrik Holmér
Nordlund sköt den 38-årige slaktaren Carl-Henrik Holmér från Kungsör i bröstet, och denne avled innan hjälp hunnit anlända.
De skadade
- Styrman Emil Julin och rorgängare Gustaf Hellström skadades men lyckades undkomma döden, trots att Nordlund jagade dem båda runt hela skeppet.
- Arbetskarlen Gottfrid Carlsson och ynglingen Oskar Carlsson skadades i samband med att deras mor Lovisa Carlsson knivhöggs till döds av Nordlund.
- De övriga fyra skadade var de ogifta kvinnorna Karolina Magnusson från Fellingsbro och Charlotta Hjelm från Kungsör, konditorn Otto Lindquist från Arboga, och skräddaren Gustaf Adolf Carlsson, även han från Arboga. Den sistnämnda var även känd som ”Carlsson Krycka”.
Gripande och utredning
I den allmänna kalabaliken lyckades Nordlund ro livbåten i land utan att bli upptäckt. Han tog sig till Eskilstuna där han köpte nya kläder och med nöd och näppe klarade sig från att bli gripen av polisen. Därefter planerade han att ta sig vidare till Köpenhamn via Göteborg, men greps av tre poliser på Skogstorps järnvägsstation, några kilometer söder om Eskilstuna centrum. Vid gripandet ska han ha yttrat att ”Detta var min hämnd på mänskligheten” och ”Tur för er att jag inte kom med tåget, för då hade många fler dött”.
Det framkom i polisförhören att motivet bakom massmordet var ekonomiskt. Nordlund – som var med som betalande passagerare på ångbåten – hade planerat att döda eller allvarligt såra samtliga personer ombord för att sedan sticka båten i brand och fly med skeppskassan och de värdesaker han lyckats tillskansa sig från de ombordvarande.
Att begå rånmord ombord på Prins Carl hade inte varit någon spontan idé som Nordlund fått ombord, utan dådet var väl planerat. När han på kvällen den 16 maj blev ombord på båten i Arboga och löste biljett till Stockholm hade han i sitt bagage med sig inte bara pistol och kniv utan också ett antal hänglås som han tänkte använda för att låsa båtens maskinrum.
Att han inte lyckades genomföra hela sin plan berodde på att ombordvarande på båten Prins Carl lyckats uppmärksamma passagerare ombord på båten Köping om att något inte stod rätt till. Köping skyndade till undsättning, varpå Nordlund försökte skrämma Köping på flykt genom att avlossa åtskilliga revolverskott. När detta inte gav önskat resultat valde han att istället fly i livbåten med de 845 kronor han lyckats stjäla från kapten Rönnlund. Skeppskassan fick han aldrig fatt i, och det blev heller inte någon tid över för honom att stjäla från passagerarna.
Enligt en artikel författade av Anders Pers som publicerades i Västmanlands Läns Tidning i samband med avrättningen av Nordlund ska ynglingen ha hamnat i fängelse redan som 16-åring, och när han släpptes ut igen bar han ”brottets stämpel och förgick sig nästan omedelbart, för att vid 18 års ålder åter få samma liv och samma umgänge. Så utvecklades hans inställning till fiendskap mot samhället”.
Avrättningen
För sina brott dömdes Nordlund till döden (avrättning genom halshuggning). Domen verkställdes i Västerås den 10 december år 1900.
Redan kvällen innan avrättningen samlades en stor skara nyfikna vid järnvägsstationen i Västerås för att få se riksskarprättaren Anders Gustaf Dahlman och hans son anlända tillsammans med bilan (skrädyxan).
Tidigt på morgonen den 10 december leddes Nordlund till schavotten på fängelsegården. Medan han spändes fast vid stupstocken sjöng han ”Trygg, min Jesus, i dina armar”, och han fortsatte sjunga ända tills bilan träffade honom.
Detta kom att bli riksskarprättare Dahlmans sista avrättning, och den näst sista avrättningen i Sverige över huvud taget. Den sista avrättningen ägde rum år 1910 då rånmördaren Alfred Ander avrättades med giljotin.
Skillingtryck
Massmordet ombord på ångaren Prins Carl uppmärksammades inte bara i tidningarna utan flera skillingtryck producerades också om dådet. Ett av de mest spridda sjöngs på den kring förra sekelskiftet mycket välkända melodin ”Sandahls kanon” och inleddes med följande strofer:
Ack, oh vad fasa, hvad hiskligt att höras,
en sten rent däraf till tårar kan röras.
Jag menar det drama som utspelats har
när båten ”Prins Carl” ifrån Arboga far.